Camililla

Jag försöker fördriva min pluggtid med ett paket pepparkakor. Var jag inte dum och jävlig innan så lär jag väl bli det nu.

Det är magiskt så kreativ man blir när man pluggar. Just nu sitter jag och spånar på precis alla möjliga sätt att slippa undan analyskursen. Den lösningen som ligger närmst just nu är att skaffa en man som är snygg, framgångsrik (givietvis rik), har bra humor, glimten i ögat, som känner för att röva bort mitt hjärta och behandla mig som en prinsessa för resten av sitt liv. Jag kan göra (nästan) vad som helst. Bra idé va? Hur stor är sannolikheten för att detta skulle hända då? Mjaaaa... Det kan jag iofs inte räkna ut för just nu går alla mina tal mot NOLL! Känns jävligt omotiverande. Bittra lilla jag. Hej.

En annan tanke jag har är att fortsätta skriva på boken som jag började på i somras. Det känns faktiskt motiverande. Sannolikheten att jag blir klar med den är nog störra än att jag snubblar på en man med kvaliteterna som jag nämnde ovan.

I helgen ska jag jobba förresten! Jag ser verkligen fram emot det! Hade kunnat jobba både idag och imorgon också. Det hade känts bra.

En annan tanke som nyss slog mig är känslor. Det läskiga fenomenet. Glädje förvandlas till tårar, tårar till ilska, ilska till besvikelse, besvikelse till uppgivenhet och uppgivenhet till likgiltighet. Undrar om det kommer till ett stadie där man faktiskt slutar bry sig överhuvudtaget.

Det blir för övrigt pannkakor till lunch i casa de camilla med massa jordgubbssylt! Take care allesammans. Löve.