Camililla

Det är galet att man kan känna sig helt ensam i en byggnad med över 1000 personer. Även om jag har haft bättre nätter så är jag glad att jag var på jobbet idag. Jag trivs, det gör jag verkligen. Jag är glad att jag har ett arbete där jag har så många underbara kollegor, även de som kanske inte är goda kollegor hela vägen trots att de utgör sig för att vara något lite lite extra, även de uppskattar jag. Det kan vara skönt att få vara lite falsk ibland.

Bok, du ljuva.

Som vi vet är jag en riktig tänkare. Jag tycker om det och titulerar mig mer än gärna som det. Det är bra att använda sin hjärna, man måste ju hålla igång den. En sak som gör mig väldigt ledsen är att höra att jag tänker för mycket. Eller att jag pratar för mycket. Det svider ännu mer. Jag har försökt komma på varför jag pratar så mycket som jag gör, utan att finna någon bra lösning, fram till jag började läsa Boken.

"De gillar nog inte mig" eller "de gillar mig". Varför är det så viktigt att få folk omkring sig att tycka om en? För mig har det de senaste åren varit väldigt viktigt att försöka bli omtyckt. Det var hemskt när det slog mig igår när jag satt med den Älskade boken.. Jag kände mig brutalt påhoppad, naken och billig. Hur jag satt mig själv åt sidan för att göra människorna omkring mig nöjda och därmed få deras gillande. Vad har jag hållt på med?  Och vad åstadkom jag? Hmpf.